Sitter här o tänker på underbar tjej som gick bort alldeles för tidigt i livet.
Hon begravdes i går, tyvärr kunde jag inte följa henne till den sista vilan.
Äger ju en tik som lärt sig att öppnar dörrar, så med sina valpar i släptåg hittar man dom busandes i den djupa snön, hon släpper ju även in vintern.Tro mig då kan man hålla sig för skratt. He he för då ploppar det upp en tanke bubbla o i den står det ELRÄKNING.
Så det är omöjlig för mig att lämna dom ensamna längre stunder.
Då kan man ju fråga sig varför vi inte låser dörrarna.
Jo det finns faktiskt en förklaring till det också.
Vi har förlagt nycklarna, dom är spårlöst borta.
Så därför är jag tvungen att hålla mig här på hemma plan.
En begravning är ju inget man längtar efter att få gå på men i detta fallet hade jag så gärna följt henne till sin sista vila. Men jag var med där i mina tankar.
Nu går mina tankar till hennes anhöriga som har mist en underbar mamma, fru, dotter o syster.
Det gör så ont att veta hur mycket dom saknar henne, suck o jag kan inget göra för dom.
Jag tände ett ljus redan i går så nu får det lysa för Ellinor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar