Etik & Psykolog

Alla hälsosamma människor är egoister.

Psykologi betyder själslära, och själen är det samma som självet.

Att ha en bra mental hälsa innebär att vara en integrerad och harmonisk människa, och detta förutsätter att man är egoist

Etiken har psykologiska konsekvenser eftersom våra värden och etiska uppfattningar påverkar våra känslor och handlingar. Etiken har därför stor betydelse för din personliga utveckling och mentala hälsa. För att utveckla dig på ett positivt sätt måste du välja en etik som är bra för dig; en etik som är i ditt eget intresse, alltså en egoistisk etik. Alla hälsosamma människor är egoister. Meningen med den psykologiska vetenskapen är att förbättra människans förmåga att leva ett bra liv, och det är också detta som är meningen med den egoistiska etiken. En bra etik är bra för individen, och det som är bra för individen är också bra för samhället. Psykologi betyder själslära, och själen är det samma som självet. Och självet är det samma som ego som betyder jag. Ditt ego är din mentala existens. Utan ett ego är du bara en tom kropp utan själ. Att förtränga ditt ego innebär alltså att förtränga din mentala existens, och detta är inte bra för din mentala hälsa.

Att ha en bra mental hälsa innebär att vara en integrerad och harmonisk människa, och detta förutsätter att man är egoist. Egoism innebär att integrera sina handlingar med självet; att uttrycka sitt ego i sina handlingar, dvs. att integrera kropp och själ. Det innebär att man inte är i konflikt med sig själv. En integrerad och harmonisk människa är alltså egoist. Altruism resulterar däremot i att man hamnar i konflikt med sig själv, och detta är den mest grundläggande psykologiska konflikten som finns. Att vara altruist innebär att bryta sambandet mellan dina handlingar och dina behov, intressen, tankar och åsikter, och istället låta andras behov, intressen tankar och åsikter styra dina handlingar. Resultatet blir splittring mellan handling och tankar; splittring mellan beteende och ego; splittring mellan kropp och själ. Hur vi har lärt att tänka påverkar våra känslor och handlingar, och en altruistisk indoktrinering skapar känslor som är i konflikt med självet. Detta gör det svårt att vara integrerad och harmonisk, och resulterar bl.a. i dåligt självförtroende, negativ självkänsla, dålig självrespekt, irrationella skuldkänslor, känslighet för kritik, dålig integritet och social fobi.

Skuldkänslor är resultatet av att du har gjort något som är i konflikt med dina moraliska uppfattningar. Rationella skuldkänslor innebär att känna skuld när man faktiskt har gjort något som skadar andra, och detta är bra eftersom man då lär att ta hänsyn till andra. Men irrasjonella skuldkänslor är inte bra, för detta innebär att känna skuld även om man inte har skadat någon. Altruismen skapar skuldkänslor när man inte gör det andra vill att man ska göra, och då blir det svårt att säga nej. Vissa vill att du ska känna skuld för att lättare kunna manipulera och utnyttja dig. För att kunna försvara dig själv och dina intressen måste du vara egoist, för självförsvar är alltid egoistiskt. Vad undermedvetandet uppfattar som rätt eller fel är innlärt, och om man har lärt att det är fel att tänka på sig själv och handla i eget intresse får man skuldkänslor av att göra det som är bra för en själv. Detta leder till att man blir självdestruktiv. Man saboterar sitt eget liv för att slippa skuldkänslorna.

Altruismen förstör integriteten därför att altruismen skapar splittring mellan kropp och själ. Det ligger i sakens natur att man måste vara integrerad för att ha integritet. Integritet innebär att vara lojal till sina åsikter och värden; att göra det man säger; att stå för sina åsikter och uppfattningar. Det innebär att uttrycka självet i sina handlingar. En altruistisk indoktrinering leder till att undermedvetandet sätter andras åsikter över dina egna, och förstärker betydelsen av det andra säger samtidigt som dina egna åsikter blir oviktiga. Resultatet blir att undermedvetandet skapar känslor som stöder det andra säger, och inte dina egna medvetna uppfattningar, och då blir det svårt att stå för det du själv tycker. Du har inget känslomässigt stöd för dina egna åsikter, och då känns det bättre att vara enig med andra. Problemet är att du är splittrad; du är i konflikt med ditt eget undermedvetna. För att kunna stå för dina åsikter måste du ha stöd från undermedvetandet. Ditt undermedvetna måste stå på din sida. Att undermedvetandet prioriterar andras åsikter innebär också att man blir känslig för kritik. Att vara känslig för kritik är ju att vara känslig för andras åsikter.

Altruismen kan också skapa social fobi. Många tror att kollektivism och altruism är en förutsättning för att fungera socialt, men det är det inte. Social kompetens är en egenskap hos individet. Att fungera socialt är att fungera som individ i relation till andra människor, och för att fungera som individ måste man vara egoist. Man blir inte social av att förstänga sitt ego. En altruistisk indoktrinering gör det lättare för andra att manipulera dina känslor och handlingar. Detta ger andra stort inflytande över dig, och då blir du osäker i sociala situationer. Andras närvaro blir ett problem, och kan uppfattas som ett hot. Altruismen leder till att man i stor grad blir styrd utifrån, och då blir det svårt att ha kontroll över sig själv. Att styras innifrån förutsätter att man har ett välutvecklat ego och stöd från undermedvetandet. Detta är en förutsättning för självförtroende. Utan förtroende för sitt undermedvetna blir man alltför självmedveten och osäker. Inre styrka fungerar som en motvikt till yttre påverkan, och gör det lättare att handtera andra människor på ett bra sätt. Relationen till dig själv måste fungera för att relationen till andra ska fungera. Man måste själv vara harmonisk för att ha harmoniska relationer. När man fungerar bra socialt har man förmågan att försvara sina egna intressen och åsikter; och förmågan att sätta gränser och säga nej. Man har förmågan att vara sig själv tillsammans med andra, dvs. förmågan att uttrycka självet i sociala situationer.

Självständighet förutsätter att man är egoist; att man tänker själv och använder sitt eget omdöme. Grundläggande självständighet är att tänka självständigt. Altruismen gör andra människor till det primära, och då blir det svårt att vara självständig. Andras åsikter känns viktigare än dina egna. Altruismen skapar ett kollektivistiskt undermedvetande som skapar positiva känslor när dina åsikter och handlingar är identiska med andras åsikter och handlingar, och negativa känslor när dina åsikter och handlingar avviker från andras. En altruistisk inlärning förstör därför förmågan att vara självständig. Om kollektivismen dominerar ditt undermedvetna har du två sätt att känna dig trygg på; antingen måste du vara eftergiven och tillpassa dig alla andra, eller så måste du vara auktoritär och tvinga andra att tillpassa sig dig. Att vara eftergiven och auktoritär är alltså två sidor av samma mynt. Självständiga människor är individualister och har inget behov av att kontrollera andra, och låter sig inte kontrolleras mot sin vilja. Jag gör det jag vill med mitt liv och förväntar att du gör det du vill med ditt liv. Altruister är alltför upptagna av vad andra tycker och vad som anses vara normalt, och blir därför slavar under samhällets krav och förväntningar. Altruister motiveras av yttre faktorer och väljer ofta ett yrke och en livsstil som föräldrar eller andra tycker de bör välja. Egoister har inre motivation och väljer yrke och livsstil oberoende av vad andra tycker. Inre motivation är en förutsättning för att kunna utnyttja sina talanger och realisera sin potential. Att vara osjälvisk är att vara intellektuellt impotent eftersom det är självet som styr intellektet. Det är självet som tänker. Det är egoistiskt att tänka själv och ha egna idéer och åsikter, och det är egoistiskt att uttrycka sina egna åsikter. Altruister säger ofta det som de tror att andra vill höra.

Vi föds utan ego, utan självet, utan själen. Vi utvecklar vårt ego i uppväxten. Men det blir svårt att utveckla ett starkt och harmoniskt ego om vi inte får vara egoister, och därför hindrar altruismen vår utveckling. Självet är kärnan i vår mentala existens, och när ett barn utvecklar självet integrerar barnet sig själv mentalt. För att utveckla sig på ett positivt sätt måste ett barn få uttrycka självet i sina handlingar. Det är detta det innebär att vara sig själv. Altruismen skapar falska personer, för man kan inte vara sig själv utan att vara självisk. Om man får vara sig själv i uppväxten blir det lätt att vara sig själv som vuxen. När man är sig själv kommer handlingarna innifrån, och man blir spontan, initiativrik, harmonisk och självsäker, för då integreras handlingarna med självet. Ett altruistiskt undermedvetande kan man inte lita på, och då blir det svårt att vara spontan och harmonisk, för då uppstår ett stort behov av medveten kontroll. För att kunna vara spontan och samtidig behålla sin självkontroll måste man kunna uttrycka självet med hjälp av undermedvetandet, och detta förutsätter att man är integrerad. Undermedvetandet måste sammarbeta med medvetandet i ett synkroniserat samspel. Detta är endast möjligt om man har ett egoistiskt undermedvetande, dvs. ett undermedvetande som stöder självet. Om man inte kan lita på sitt undermedvetande är man en osäker människa. Integrering är ett resultat av att barnet får vara sig själv eftersom medvetna handlingar skapar undermedvetna (automatiska) beteendemönster. Detta innebär att barnet själv måste få programmera sitt undermedvetande för att bli integrerad och harmonisk, och detta är endast möjlig om barnet får vara egoist. Barnet programmerar sitt undermedvetande när det uttrycker självet i sina handlingar. Om barnet tvingas att vara altruist är det andra människor som programmerar barnets undermedvetande. Resultatet blir ett undermedvetande som i stor grad reagerar på andras krav och förväntningar, och då blir barnet en osäker person som är lätt att manipulera och utnyttja. Integritet måste utvecklas inifrån, och barnet utvecklar sin integritet när barnets egna initiativ och intressen får styra barnets handlingar. Barn måste alltså få styra sin egen utveckling för att bli integrerade, harmoniska och välutvecklade individer. Men detta innebär inte att barn alltid kan få göra vad de själva vill, för barn vet inte alltid vad som är rätt. För att bli etiska egoister måste barn lära att också respektera andras intressen. Därför är disciplin ibland nödvändigt, men disciplin måste kombineras med teoretisk utbildning, för disciplin är inte ett mål i sig sjäv. Man lär ingenting av blind disciplin, och blind lydnad är inte en dygd. Man måste förklara vad som är rätt, och varför det är rätt. Och barn bör lära att tänka själva och använda sitt eget omdöme. Meningen med uppfostran och utbildning är att hjälpa barnet att bli en självständig individ, och detta är endast möjligt om barnet får vara egoist.

Medvetandet kan endast fokusera på några få saker i taget, och därför är de flesta av våra mentala processer undermedvetna. Hur vi programmerar undermedvetandet har därför stor betydelse för hur vi fungerar. Undermedvetandet är inte något mystiskt eller oförklarligt; det är bara automatiserade tankar och beteendemönster – allt vi gör utan att tänka på att vi gör det. Undermedvetandet skapar automatiska känslor och reaktioner baserat på vad vi har lärt tidigare i livet, och för att förändra dina spontana känslor och reaktioner måste du förändra dina undermedvetna tankemönster. Att vara egoist på en grundläggande psykologisk nivå innebär att ditt undermedvetna tjänar dig själv; att undermedvetandet ger dig stöd på vägen genom livet. Det innebär att ha undermedvetna tankemönster som stöder självet. Det innebär att ditt undermedvetande ger uttryck för att du har rätt att existera för din egen skull; att du har rätt att handla i eget intresse och förtjänar att leva ett bra liv. Och detta innebär att vara en integrerad och harmonisk människa med självförtroende, självrespekt och positiv självkänsla.

“An irrational antiself morality necessarily forces us to accept the belief that there is an inevitable clash between the moral and the practical – that we must choose either to be virtuous or to be happy, to be idealistic or to be successful, but that we cannot be both. This view establishes a disastrous conflict on the deepest level of our being; it forces us to choose between making ourselves able to live and making ourselves worthy of living.
Lånat av min vän Madeleine :))

Att förlåta är inte alltid bäst !

Förlåtelse
I mellanstadiet började de tre kompisarna plötsligt att mobba Olivia. De påstod att hon var ful, hade fel kläder och pratade konstigt. Olivia blev ledsen. Föräldrarna kontaktade skolan och kompisarnas föräldrar för att reda ut situationen. Men inget hjälpte.

Under sommarlovet hittade Olivia nya vänner. Hon kom tillbaka till skolan starkare och tryggare. Då ångrade sig mobbarna och bad om förlåtelse. Men Olivia ville inte förlåta. Den gången reagerade plötsligt skolan. Kuratorn ringde hem till Olivias familj för att övertala henne, eftersom de tre mobbarna mådde dåligt.

- Det finns en outtalad grunduppfattning om att man är skyldig att förlåta. Men man glömmer ju varför de här tjejerna mår dåligt. Det är ju för att de har betett sig illa. Genom att tjata på Olivia att förlåta lägger man ett enormt ansvar på offret, säger Ann Heberlein vid centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet, som nyligen doktorerat på en avhandling om förlåtelse, och som berättar om Olivias situation.

Att den som förlåter är kärleksfull och god, och att förlåtelse är nödvändigt för den egna sinnesron har vi fått lära oss sedan barnsben, bland annat genom religionen och psykoterapin. Men Ann Heberlein är kritisk till det. Tvärtemot dessa läror menar hon att det finns situationer då det inte är lämpligt att förlåta, nämligen när kränkningen skadat självrespekten och upplevs som värre än den brustna relationen med förövaren. Ofta handlar det om allvarliga överträdelser, som misshandel eller sexuella övergrepp, men även om mer vardagliga för olämpningar, som mobbning.

- Olivia kände sig väldigt kränkt och vänskapen var inte viktigare än det som flickorna utsatte henne för. De ifrågasatte hennes männi skovärde.

Ann Heberlein betonar att det naturligtvis finns situationer då vi bör förlåta, så är det i de allra flesta fall.

- Om vi inte kan förlåta kan vi inte ha relationer över huvud taget. I alla förhållanden förekommer svek förr eller senare, ibland är det du som blir sviken, ibland du som sviker. Förlåtelse fungerar som ett socialt smörjmedel. Men många som ser förlåtelse som något självklart tror jag inte har reflekterat över vad det egentligen innebär.

Liksom många andra definierar Ann Heberlein förlåtelse som att överge negativa känslor, som bitterhet och hämndgirighet. Dessutom måste man börja tänka positivt om den som betett sig illa. Därför är förlåtelse inte en gåva som man bara ger utan vidare, utan en aktiv process som måste få ta tid. Om man förlåter för lättvindigt tar man inte sitt eget värde på allvar. Om man slutar vara bitter för att man inte orkar längre, så har man inte förlåtit.

- Förlåtelse handlar om att söka ett svar på frågorna: Vill jag, kan jag och bör jag förlåta?

Även om svaren på dessa frågor är individuella så tror Ann Heberlein att det finns gemensamma drag i förlåtelsearbetet. Särskilt när de gäller de känslor som rörs upp. Och dessa känslor bör man ta hänsyn till när man bestämmer om man ska förlåta.

Först blir vi arga, frustrerade och sorgsna. Vi känner oss mindre värda och skamsna, och kanske tycker vi att vi har skuld i det som hänt. Sedan kommer insikten om att det inträffade faktiskt var fel. Den insikten är nödvändig för att vi ska kunna förlåta.

- Därför är det inte så dåligt att vara bitter som många hävdar. Bitterhet kan vara en sund reaktion på att någon har ifrågasatt min självrespekt och mitt människovärde, säger Ann Heberlein.

Man har till exempel rätt att vara bitter för att man blir mobbad eller för att någon hotar en med kniv för att stjäla mobiltelefonen, menar hon. Det är nämligen rimligt att förvänta sig att man kan leva utan våld. Att vara bitter för att grannen har ett snyggare hus är där emot gnälligt.

- Bitterheten måste också vara riktad mot handlingen, inte karaktärisera hela personligheten. Fastnar man i ältande och ofta tänker på hämnd så är man inte fri från förövaren.

Om bitterhet kan vara en sund reaktion, så bör man se upp med att förlåta om man känner skam och skuld. Många som misshandlas av sin partner eller blir våldtagna skäms och undrar om de inte var lite skyldiga trots allt. Förlåter man i det läget befäster man känslan av underlägsenhet och brist på värde. Det finns också en risk att man förlåter för att man inte har något annat val.

- Förlåtelse hör bara hemma i relationer där båda har samma makt att lämna den andre. Vart ska till exempel ett barn som misshandlas av sina föräldrar ta vägen? undrar Ann Heberlein.

Hon menar att valet att förlåta också har att göra med om förövaren ger offret anledning att tro att han eller hon inte skulle göra om samma sak. Om gärningsmannen visar total brist på insikt om att han har gjort en person illa så tar han inte på sig ansvaret för det som hänt, och då kan man inte förlåta.

Hon berättar om en man vars pappa utsatte honom för sexuella övergrepp när han var barn. Många år senare sökte pappan upp honom och ville ha en vanlig far-sonrelation. Men sonen ville inte ha med pappan att göra. Fadern visade nämligen ingen ånger och verkade inte inse att han hade gjort fel. Snarare tyckte han att det var hans "rättighet" att träffa sitt barn, som alla andra föräldrar.

- I det fallet kan inte sonen förlåta honom. Syftet med förlåtelse är nämligen att den förlåtne ska förstå vad han/hon gjort och hitta styrka att bete sig bättre i fortsättningen, säger Ann Heberlein.

Hon betonar att förlåtelse inte innebär att det som hände var okej, utan att både offret och förövaren står fast vid att handlingen var felaktig. "Jag vet att du gjorde fel, men jag förlåter dig ändå."

Men vad ska man då göra om förövaren inte visar ånger och kan förlåtas, och man ändå inte vill fastna i bitterhet och hat? Ann Heberleins lösning är likgiltighet, att man suddar ut personen ur sitt liv. Då tänker och agerar man inte längre utifrån en vilja att skada eller hämnas, utan utifrån sin egen självrespekt.

- Så har Olivia hanterat situationen. Hon är inte längre arg på sina tidigare kompisar, de betyder inget längre. Nu vill hon bara fortsätta med sitt eget. Därför tycker jag att det är starkt av henne att stå på sig och låta bli att förlåta.

Att bemöta psykisk misshandel !

Av din familj, vänner, i förhållanden, på jobbet i skolan.

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser
Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När någon tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet. Personen invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner, anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet. När personen beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör henne/honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser. Du vill ha ett stopp på misshandeln. Du måste återuppbygga de gränser du vill ha så det blir tydligt vad som är acceptabelt för dig och vad som inte är det.
Innan du börjar…
Misshandlare förändrar i regel inte sitt nedbrytande beteende såvida de inte inser att de har problem och är villiga att söka professionell hjälp. Misshandeln tjänar ett syfte i deras värld, nämligen att ha makt och kontroll. Det är drivkraften bakom psykiskt och fysiskt våld i nära relationer. I en sund relation så söker man närhet, respekt och förståelse, alltså motsatsen. Dessa två världar möts inte. Den part som söker kärlek, ömsesidighet och förståelse skadas oundvikligen då motparten ser relationen som en maktkamp
Eftersom misshandlarens värld och partnerns värld inte är lika .så fungerar inte partnerns försök att lösa problemen. Dina försök att få honom/henne att förstå hur ledsen du blir, förmå honom/henne att prata då den tiger och förklara dig då den blockerar dig gör alla att personens känsla av makt ökar. Han/Hon känner att han/Hon tjänar på misshandeln.
Är det värt att försöka?
Det kan vara värt att försöka om:
Personen visar i handling att den vill dig väl.
Den berikar ditt liv.
Ni har gemensamma intressen och mål.
Personen gör dig glad.
Välvilja och generositet karaktäriserar ert förhållande.
Vill du göra ett försök att bemöta psykisk misshandel så glöm de vanliga sätten att lösa konflikter. Tumregeln är att misshandlaren inte ska känna att personen som utför detta vinner något på sina angrepp.
Kom ihåg
Då du börjar sätta gränser så kommer det ganska snart att visa sig om personen respekterar dem eller om dem fortsätter som förut eller till och med trappar upp misshandeln. Du måste vara beredd på båda delarna och fundera på hur du vill bemöta denne.
Så här kan du göra:
Vilka är dina gränser? Fundera! Skriv gärna ner dem.
Till exempel: ”Från och med nu accepterar jag inte att x skriker åt mig.” ”Jag kommer inte längre att acceptera att X kallar mig tjock och lat.” ”Jag kommer inte längre att tillåta att X driver med mig ett sårande sätt.”
Tala om för denna personen vilka saker du inte längre accepterar. Inga förklaringar behövs. Det är dina gränser, punkt slut. Var beredd på motreaktioner. Om din personen kränkt dig oavsiktligen så kan den backa och visa vilja att ändra sig. Om personen däremot är fientlig och kontrollerande så kommer den sannolikt att gå till motattack. Det är hotande att du står upp för dig själv eftersom hon/han tappar makt och kontroll över dig. Personen kan börja skrika, försöka skoja bort det du säger, sitta och tiga eller förneka att den någonsin skulle ha behandlat dig så.Hon/ Han kan testa om du verkligen står fast vid det du har sagt.
Fortsätt stå upp för dig själv om personen trampar över dina gränser.
Några tips om att bemöta olika typer av misshandel
Undanhållande, ”the silent treatment” brukar ofta framkalla alla möjliga reaktioner från personen, allt från gråt, ilska till bönfallande att prata. Nu ska du tänka om. Sätt på dig din MP3-spelare och sitt och sjung eller säg att du blir uttråkad och gå ut. Ignorera personens tysta sätt att skrika ut hur missnöjd den är.
När han säger emot allt du tycker och upplever: Sluta försök förklara dig, han/hon kommer att säga emot din förklaring också. Säg bara: ”Se på mig!” Och upprepa sedan det du sagt. Eller säg helt enkelt: ”Sluta!” ”Lägg av.”
Några förslag när personen pratar nedsättande till dig:

”Du fattar ingenting.” – ”Ok så det är DET du tror?”

”Du bara överdriver.” – ”Sluta med sånt prat!”

”Du kan inte köra bil” – ”Håll dina kommentarer för dig själv”

”Du är en dålig fru, dotter, son, vänn” – ”Sluta döma mig!”

Sen avslutar du genast samtalet, gå helst iväg.
När petsonen försöker avleda samtalet, t ex med motanklagelser
Låt dig inte dras med när han/hon vill byta samtalsämne. Säg ”Titta på mig!” och upprepa det du vill ha sagt.
När personen hotar dig
Säg tydligt ifrån: ”Sluta hota mig.” ”jag vill inte höra sånt där mer.”
OBS! Var försiktig, se upp om det finns risk att personen tar till fysiskt våld.
Viktigt!
Överväg att gå där ifrån direkt om

Personen är fysiskt våldsam mot dig eller börjat ha sönder saker.
Du har fantasier om att döda eller skada personen.
Ni har barn som bevittnar misshandeln.
Din psykiska eller fysiska hälsa har allvarligt försämrats pga misshandeln.
Du kan inte ändra någon. Om din personen väljer att fortsätta misshandeln så står du inför faktum att du måste ta dig ut ur en ohälsosam relation för att rädda din egen psykiska och fysiska hälsa.

Lånat detta av en vän! Så bra skrivet..måste bara dela med mig :))

Lycka är att kunna gilla läget - och sig själv :)

Egentligen vet vi det redan: Lyckan finns bara här och nu, i goda nära relationer, i själva strävan mot meningsfulla mål, inte i ett avlägset ”sedan”. Ändå fortsätter vi att jaga med splittrad och fjärrskådande blick. Men det går att lära sig bli nöjd med det som är, menar filosofen Bengt Brülde som forskar om lycka.
Att leva i nuet är en svår konst. Många av oss lever med tankarna på hur det ska bli sedan, då vi ska börja leva på riktigt. När vi har skaffat den där drömlägenheten i innerstan, köpt en platt tv-skärm och träffat en riktigt snygg partner. Då kan allt börja, då först kommer vi att bli lyckliga.
- När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av ”sedan”, säger Bengt Brülde.
Han är doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om vilka strategier som fungerar för att vi ska må bättre och vara lyckligare.
- I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.

Visst kan man känna ett lyckorus när man fått
löneförhöjning eller köpt en ny fin lägenhet. Till en början. Men ganska snart är lyckan nere på samma nivå som innan, säger han. Det finns något som kallas för habitueringseffekten - att man vänjer sig vid det man har.
- När vi tänker över hur vi vill leva vårt liv är det viktigt att ta hänsyn till habitueringseffekten. Annars kan man hamna fel. Det är också det starkaste argumentet för att inte satsa för mycket på det materiella.
Lyckoforskningen visar i stället att det är kärleken till en partner eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Men i vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som faktiskt bringar lycka och vad vi föreställer oss ger lycka.
- Det finns en perfektionism som målar upp en bild av vad lycka är. De bilderna är svåra att göra sig kvitt. Mycket kommer från reklamens värld. Där är alla vackra, har platta magar och lever i perfekta hem. Vi får för oss att vi behöver allt det där för att duga.
Vi försöker fixa världen runt omkring oss - bostaden, prylarna, kroppen eller arbetet - så att den passar vår bild av lycka. Men perfektionismen är ett hinder som ger falska föreställningar om att vi skulle bli mer lyckliga om vi lyckas hitta det perfekta, säger han.
- Traditionella vishetsläror lär ut att det gäller att lära sig att gilla läget och sig själv. I stället för att försöka ändra på världen ska man ändra sin inställning till världen.

Inom lyckoforskning finns det en undersökningsmetod där försökspersonerna har en liten dator med sig överallt. Då och då plingar den till och då ska man skriva in vad man gör, med vem och hur man mår.
- Vi borde alla ha ett litet pling i huvudet och göra oss medvetna om hur vi mår i olika situationer. Det är viktigt att lära sig att bli varse vad man mår bra av och vad man inte mår bra av. Vi kanske kommer fram till att vi mår bättre på arbetet än hemma, eller att vi inte trivs så bra med vissa människor eller aktiviteter.
- Det tog mig flera år att komma fram till att jag inte tycker så mycket om att leva partyliv, därför att bilden av att det ska vara kul var så stark.

Bengt Brülde nämner en annan stark bild av lycka i vårt samhälle - utlandssemestern.
- Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

Han tar upp psykologiprofessorn Csíkszentmihályis forskning, mannen som myntade begreppet ”flow” (flyt). Flow är en känsla man har när allting fungerar som det ska, när allt stämmer. Känslan uppnår man när man ägnar sig åt utmaningar som ligger nära gränsen till vad man klarar av. Uppgiften ska vara så krävande att den tar ens fulla uppmärksamhet. När vi ser tillbaka på en sådan stund säger vi ofta ”då var jag lycklig”.
- Den största lärdomen av hans forskning är att vi är gjorda för aktivitet. Det är ett misstag att tro att lycka kommer när man sitter och gör ingenting, säger Bengt Brülde.
- Vi människor är målinriktade varelser. Det är meningskapande att vara på väg mot ett mål. Men när vi väl kommer fram så var det inte så märkvärdigt som vi trodde. Vi kanske måste lära oss att förstå att den största livskänslan är när man är på väg mot att förverkliga sina mål.

Så tänkvärt!! det är inte jag som har skrivit detta..lånade det av en vän..kram 

Mycket tänkvärt !!!!

Offerskap - att vara offer och martyr.

Vad innebär det att vara ett offer och en martyr? Hur kan du ta dig ur offerrollen och martyrskapet? Detta tas upp här. Offerrollen och martyrskapet har som konsekvens en stor maktlöshet och frustration. Sluta vara offer och bli maktfull.
Vid en första anblick kan det te sig lockande att vara ett offer och en martyr. Det kan se ut som att det finns vinster med att använda kreativiteten till att skapa ursäkter och skuld. Det kan synas bekvämt att skylla på andra och att styra genom skuld. Samtidigt gör det dig oerhört maktlös, kraftlös, negativt sårbar och rädd.

Du kan aldrig förändra en annan människa. Så länge du fortsätter att skylla dina misslyckanden och din livssituation på andra människor förblir du oerhört maktlös och lägger dessutom över ansvaret och initiativet i ditt liv på dessa personer som du kanske upplever som elaka och ondskefulla. Den dagen du ställer dig upp och säger: "Jag är ansvarig för att jag har dessa människor omkring mig och nu bestämmer jag mig för att ta makten och jag bestämmer mig för att ta plats i mitt eget liv"... den dagen tar du makten i ditt liv och den dagen har du avslutat offerskapet och påbörjat resan mot att skapa det liv du innerst inne vill ha.

Martyrskap - hur ett offer blir en martyr
Martyrskap har nära anknytning till att vara ett offer. Usama Bin Laden ses numera som ett offer av extremistiska muslimer. De som spränger sig själva i folksamlingar ser sig själva som martyrer. Historiskt har människor och djur offrats på bål för att blidka gudarna. Ett offer blir offrat och det är maktlöst. Ett offer har inga valmöjligheter. Ett offer är handlingsförlamat. 2011 i västvärlden offrar vi vanligtvis varken människor eller djur för att blidka gudarna eller en högre makt. Din känsla av att du är ett offer är en illusion. Ett offer kan styra genom att skapa skuldkänslor i andra. Det är då offret även blir martyr: "ja tänk allt jag gjort för dig och vad har jag fått för det?". Detta fungerar bara så länge omgivningen vill spela med i detta elaka spel.

Offer använder ofta ursäkter
Ett offer skyller allt på andra och annat. Ett offer använder sig flitigt av ursäkter. Om du vill komma ur offerrollen – gör tvärtom. Ta ansvar för saker. Säg att det är ditt fel. Säg att du är ansvarig. Det gör dig stark och maktfull även om det vid en första anblick kanske inte verkar så. Det handlar inte om skuld eller skam. Det handlar om maktfullhet. Har du någon gång hållit på med idrott eller andra aktiviteter där din prestation mäts med andras? Ett offer skyller på skorna, vädret, en stukad fot eller något annat. Gör tvärtom och ta ansvar. Jag är ansvarig för att jag inte köpt rätt skor. Jag är ansvarig för att jag inte tog med mig rätt kläder. Jag är ansvarig för att jag stukat foten. Ta ansvar på jobbet. Sluta skylla på andra. Ta hela tiden ditt ansvar i konflikter. Om det är skrämmande i början kan du initialt ta ansvar för mindre saker. På detta sätt kommer du att gå bortom offerrollen. Sluta klaga och gnäll på politiken. Gör något för att förändra den istället. Det minsta du kan göra är att gå och rösta då det är val. Skriv och tala konstruktivt med människor runtomkring dig. Gnäll inte! Lös det! Kom med problem men våga också komma med lösningar. Lösningsorientering är maktfullt. Den andra sidan av offerrollen är faktiskt att vara maktfull. Sluta prata illa om andra människor. Om du kallar människor för idioter – vad gör det dig till? Tala med dessa personer om hur du vill ha det i er samvaro. Berätta vad du tycker om och vad du inte tycker om. Tala om hur du vill förändra er relation. Uttryck dina behov. Sätt gränser med personer som inte accepterar och respekterar dig som du är. Eventuellt kan det vara läge för en ”timeout” eller i fall av kraftiga övertramp ett avslut av er samvaro. Det kan vara jobbigt och det kan kännas tomt då du avslutar en relation. Lita på att även om det inte känns så just då kommer något annat bortom tomrummet. Om du tillräckligt kraftfullt uttryckte din sanning kommer detta nya att vara just något nytt. Annars möter människor ofta samma utmaning i livet om och om igen. Detta för att de gått vidare utan att göra klart för sig själva och berörda parter vad de inte vill ha och vad de vill ha.
Hur sluta vara offer och martyr?
Det finns ett värde i att ibland ta det lugnt och för vissa stressade människor kan det faktisskt handla om överlevnad då ohälsa skapats av långvarig stress. Ibland kan det vara bra att inte göra någonting för att tillåta varandet i nuet. Det är dock stor skillnad på att vara i nuet i lugn och att befinna sig i handlingsförlamning och en offerroll. Handlingsförlamning kan vara utomordentligt stressande. Hur ser det ut för dig? Känner du dig handlingsförlamad och/eller maktlös? Du kanske inte har modet eller möjligheten att gå på målet direkt. Går då något som ligger nära i anknytning till det. Exempelvis förbereda eller kontakta olika personer.

Martyrskapet har ofta din förklaring i det förflutna. Här kan terapi vara på sin plats. Du kan då få förståelse för vad som skapat detta förhållningssätt. Genom att växla perspektiv kan du enkelt leka med offerrollen och martyrskapet.

Prova en dag att skylla allt på andra. Vad du än råkar ut för så är det andras fel. Du har absolut ingenting med det att göra. Krydda även med martyrskap och ge skuld till omgivningen. Om du har ett husdjur kan du prova att ge skuld till detta. Katten, hunden eller pungråttan kommer inte fatta någonting men det gör ingenting för du leker nu :-). Nästa dag provar du att ta ansvar för allt som händer dig. Allt som händer dig är ditt eget ansvar och det är dina handlingar som skapat situationen. Detta ansvarstagande neutraliserar samtidigt martyrskapet eftersom du kommunicerar maktfullhet istället för martyrskap till omgivningen. Du kan även prova att leka denna lilla lek med en sakfråga i ditt liv. Efter genomförande kan du ärligt fundera på vad som kändes bäst. Hur vill du leva ditt liv? Vill du vara ett offer och en martyr eller vill du ta ansvar?