Då har man tagit det magiska och avgörande klivet över 50!
Jag har ju hört att det är nu livet börjar på riktigt att det blir bara bättre o bättre. Det återstår att se.
Det jag har upptäckt än så länge är att jag har gått från styrka 0.5 till 2.5 i läsglasögon på några år.
Är smidig som ett kassaskåp, speciellt på morgnarna innan man har sprungit i gång dom något hjulbenta skankerna man har blivit tilldelad av gud den allsmäktige.
Jag har bara tre gose kuddar i sängen, inte för att jag gosar med dom, utan för att jag är så hjulbent, att när jag ligger på sidan så pekar min fot snett upp i luften, det är nu kuddarnas funktion kommer.
Jag behöver helt enkelt en kudde att palla upp under foten så att den också får lite vila, en mellan knäna och en även mellan fötterna, så det är en evig procedur innan jag har kommit i säng o hittat en skön ställning, när man väl har somnat, så vaknar man för att man måste vända sig om,(samma procedur) och dessutom måste man ju tänka på att vända sig ofta så att man inte får liggsår, hehe.
Jösses vad folk har börjat tala tyst, får påminna dom om att tala högre stup i kvarten.
Sen får jag be folk se på mig när dom talar till mig så att, om jag inte hör vad dom säger så kan jag ju försöka läsa på läpparna.
Luktsinnet är det inget fel på, jag släpper in två halv blöta hundar, sätter mig o smaskar förnöjt på en köttbullsmacka med rödbetssallad, då hör jag barnbarnet Adrian säga: "bläääk" vad det luktar illa
"Jag funderar på" om det är min macka han menar?
Eller om det möjligt vis är mina fötter som kan dofta till,
men börjar studera hundarna och upptäcker att en av hundarna (Lova) har rullat sig i hästskit.
"Det är nu jag känner att jag är 50 år", mitt luktsinne har tydligen åldrats i takt med mig, he he.
Jag tycker att det har blivit något lite stressigare, man ska hinna med så mycket, som att, springa hos doktorn, röntgen och återbesök, herregud man hinner ju nästan inte med sina fritidsintressen som Ullared.
Där va jag föresten härom dagen och då fick jag svettsvallningar o panikattacker minst en gång i halvtimmen.
Ja just det, det där kallas ju övergångsålder, en vanlig åkomma hos oss lite äldre damer, he he.
Hur ska jag hinna med julen, men va sjutton den kommer ändå, vare sig jag vill eller inte, så har det varit dom föregående åren också.
Nej allvarligt talat det är nog inte så stor skillnad att ha fyllt 50, allt är ungefär det samma som när man fyllde 49.
Ok läsglasögonen har ändrats från 2.0 till 2.5 men annars är livet en fröjd.
Är glad för varje dag som man kan gå utan rullator.
Så alla ni som ännu inte har fyllt femtio, va inte oroliga det va helt smärtfritt att gå över 50 års gränsen.
Eller det blir vad man gör det till.
Så välkomna att komma till denna härliga ålder alla ni som ligger steget efter mig.
