Mitt turkiska liv "del 6"

I mitt turkiska liv ingår det en  Hanna, hon fanns redan på plats i Turkiet när jag kom dit,  hon åkte till Turkiet för att jobba på Monicas restaurang,
Samma kväll som Hanna kom till Turkiet fick hon en timme på sig att göra sig i ordning för att
En av grabbarna i personalen hade fixat en brak födelsedagsfest för Hanna, hon hade ju nyss fyllt 19 år.

Dom följande dagarna fixade han även så att Hanna fick manikyr o pedikyr, även håret blev klippt o färgat, han fixade allt, detta jag fick reda på av Hanna.

Två av personalen är vänner till vår familj sen länge, ägare till restaurangen, även dom som fixade boendet till mig. Jag har alltid sett en av dom som en son, han var ju bara en liten pojkspoling på ca 15 år när vi träffades för första gången.

Hanna var glad som en lärka när jag kom, jag fick massor med kramar,  ungdomarna figthades  "på skoj" Vem brydde jag mig mest om?
Jag har ju blivit en extra mormor till Hanna sen 3 år tillbaka.
Turgut är ju min Turkiska son sen ca 10 år tillbaka.

Det visade sig också att Hanna o grabben hade hade blivit ett par, och att dom även flyttat i hop på dom två veckorna hon tillbringat i Turkiet, innan jag kom. Han bar Hanna på guld bricka o hon behövde i stort sätt inte göra någonting fast hon var där för att jobba.
Ja det visade sig att hennes jobb på Monicas inte blev vad hon tänkt sig. Det blev väldigt lång tråkigt.
Jag förstod ganska fort att Hanna inte kommer att få något betalt för sitt så kallade jobb.
Som "mormor" till Hanna gjorde jag klart för henne att hon kommer inte få betalt för detta så kallade jobb.
Jag sa till henne att jag följer med henne till Henkes på Ullared o kollar om hon kan börja jobba där.
Sagt o gjort !

Hanna fick jobbet och även personalbostad som hon fick dela med en annan svensk tjej Cassandra som också jobbade där, så hon började jobba från 16.00 - 01.00 sju dagar i veckan.
Till den följd att pojkvännen surade.
Han ville ju givetvis att Hanna skulle finnas på Monicas o bo med honom.
Senare framkom det att Hanna hade sms:at en av pojkvännens bästa vänner, ja faktiskt han som hade fixat hennes hår, dom hade promenerat och pratat en stund.
Som ni kanske förstår så föll ju detta inte i god jord.
Djungeltelegrafen hade fungerat mycket effektivt även denna gången.
Pojkvännen får reda på det, han är ursinnig, han berättar för mig att Hanna är ute med andra killar, medan Hanna tycker att dom är bara vänner.

I Sverige kan man ju ha killkompisar det är ju helt naturligt, alla är ju kompisar med alla.
Hanna 19 år kunde inte begripa att det blev en sån stor affär av detta.
Medan pojkvänne bad både sin BÄSTA vän o Hanna att flyga och fara, han bad dom helt enkelt att aldrig mer visa sig  för honom.
Jag förklarade för Hanna :- "JAG" förstår dig, men det gör inte din före detta Turkiska pojkvän.
"Hanna" vi är i Turkiet nu!! Vi är inte hemma i Sverige!!
Jag säger :- Hanna vad du än gör !! Lyssna på mig nu!! För guds skull gå  nu inte o träffa en ny kille det första du gör, för då kommer du att bli kallad för både det ena o det andra. Förstår du Hanna? Hanna svarar JAA
Jag säger :- Låt han slicka sina sår ett tag, han kommer över det.

Mycket riktigt "jag fick rätt" grabben vill "träffa" Hanna efter att ha slickat sina sår några dagar. Dom träffas!! Det första han gör är att sno hennes mobil för att läsa hennes sms. " NU KOKAR JAG AV ILSKA "så gör man inte". Han har ju bett Hanna flyga o fara och att aldrig visa sig mer, sen skriver han att han aldrig kan glömma henne. Kan vi prata ? Givet vis har Hanna sms från beundrare "hon är en ung fantastiskt vacker kvinna" "Vad hade han trott?" Ja  Hanna blev i hop med en annan turkisk kille! Så hans drömmar krossades, men det är så i livet man kan inte både ha kakan o äta upp den.
Ni ska veta att min älskade Hanna hade det tufft bland alla Turkiska karar/ pojkar alla älskade ju henne vart hon än kom..men nu vet jag att Hanna har lärt sig en sak, att nordiska kvinnor är vackra o oemotståndliga. Hon vet också att mycket handlar om att killarna vill ha sex.
Ni skulle bara veta vad jag fick för erbjudanden..hahaha. Det är som min Janne brukar säga när jag åker till Turkiet "stackars Turkar dom vet inte vem dom har att göra med".
Själv tycker jag  att jag är en genom snäll kvinna i mina bästa år. he he.
Tack Hanna för att du gav mig tillstånd att skriva om det här "du är en kämpe" och du har verkligen "mognat" i på alla sätt o är en erfarenhet rikare. Love you Hanna !