Min "stora kärlek" i Turkiet :))

Ja nu är det ju så att jag blev något lite förälskad när jag va i Turkiet.
I det här fallet är det faktiskt inte min Janne jag pratar om utan en tjej som heter Aische.
Hon va verkligen inte vem som helst, eller rättare sagt inte som alla andra, för nu pratar jag om en spindelapa.
Hon ägdes av Monicas restaurang, hon hade införskaffats för att locka folk till restaurangen.

När jag kom till Turkiet fick jag fick genast höra att man inte ska gå fram till henne för att hon bits och stjäl som en korp, hon stal i stort sett allt hon kom åt cigaretter, väskor, nappar från små barn, tablettaskar, solglasögon mm.
Försökte man ta tillbaka det hon stulit "bet" hon.
Det kan jag förstå, tänk att sitta alldeles ensam i ett träd, och ha en massa folk som stod runt henne, alla ville fotografera henne.
Hon satt där o helt enkelt bara tog emot alla kamerablixtar. När jag tänker efter så hade nog jag också bitit. Hon kunde ju inte värja sig.
Hon satt fast bunden i ett träd i en kedja hela dagarna.
Nätterna tillbringade hon i ett förråd som även va ett förråd för drycker som en restaurang kan tänkas behöva.

En morgon när jag satt o åt frukost hör jag någon ropa "fii fan apan är full" då hade hon  kommit åt en 1,5 liters plastflaska ÖL som hon bitit sönder o druckit "en hel del" av, så när dom skulle ta ut henne flög hon omkring som ett "torrt skinn" fram o till baka bland blommor o stolar.
Det va ingen fara hon va ju kopplad.
Men hon fick helt enkelt "sitta ruset av sig" i sitt träd.


Givetvis kan ju inte jag hålla fingrarna i styr utan sätter mig hos henne men till en början på tryggt avstånd.
Tänkte att jag kanske kunde bli vän med henne, i några dagars tid satt jag varje dag hos henne, jag gav henne mat, vatten.
Läsk älskade hon "speciellt fanta". Jag satte mig närmre o närmre för varje dag.
Några dagar senare kom hon emot mig så fort jag närmade mig, hon visste ju att jag hade något gott med till henne.
Nu kröp hon upp på min axel och ville sitta där "det fick hon" hon pillar i mitt hår, hon ska helt enkelt avlusa mig det lilla livet.

Nästa dag när jag kom hade jag med mig vattenmelon som hon älskade.
Hon ville sitta  på min axel och smaska i sig melonen, hon slabbade ner hela mig men "tro mig" det gjorde ingenting.
Plötsligt kommer hon ner från min axel o sätter sig i famnen på mig o jag tänker "hon närmar sig" "sakta men säkert".
Jag tog försiktigt tag i hennes lilla hand o börjar försiktigt massera den, när jag slutar ger hon mig den andra handen, den får också massage, då sträcker hon fram sin lilla fot så det blir fot massage också, faktiskt på båda fötterna, så mjuka o fina små händer o fötter apor har.
Sist men inte minst blev det givetvis lite lus plockning, det ska ju vara rättvist hon hade ju avlusat mig. Det är "ge o ta" som gäller.

Dagen efter händer något som gjorde att jag blev rörd till tårar.
När jag kommer fram till Aiche  lyfter hon blicken o ser in i mina ögon "även" om det bara va bråkdelen av en sekund, sedan ger hon mig sin lilla hand.
Hon vill ha massage, hon lägger sig i min famn o lägger sitt lilla huvud mot mitt bröst.
Jag smeker hennes lilla huvud, hon blundar och njuter.
Till slut lägger jag min hand helt stilla över hennes rygg, då öppnar hon sina ögon och ser på mig, med sina små bruna ögon.
Hon släpper mig inte med blicken, hon ser mig rakt in i ögonen med en värme som är obeskrivbar.
Vid det här laget tror jag att ni förstår att jag är obotligt förälskad.
Så fortsatte vi, "hon o jag" varje dag.
Hon blev glad när jag kom, och jag älskade henne av hela mitt hjärta. NU vet jag hur hon i filmen "dom dimhöljda bergens gorillor" kände sig.

En av dagarna hann jag inte stanna  hos henne så länge, så jag gav hanne god sakerna o den obligatoriska massagen.
När jag sen va tvungen att gå, hörde jag bara ett hjärtskärande skrik.
Jag bara vände mig om och såg på henne.
Jag trodde inte mina öron, jag hade aldrig hört ett ljud i från henne, inte ens ett pip.

"Hon blev helt enkelt ledsen när jag gick"
 "Min lilla Aiche".
Jag hade lovat att träffa vänner så jag va tvungen att gå.
När jag kom tillbaka på eftermiddagen stod trädet tomt.
Jag förstod ingenting?
Turgut får syn på mig och kommer genast fram till mig och förklarar: Marita, det var några  barn/ungdomar som gick förbi och släppte lös Aiche så vi vet inte var hon är.
Han visste ju hur mycket den lilla apan betydde för mig.
Jag va i chock!!
Telefoner ringde hela tiden alla sökte efter den lilla apan.
I det här fallet är jag glad att djungeltelegrafen fungerade, någon hade set henne på gravplatsen.
Nu skulle man ju fånga in henne också.
Aiche hade en bästis i djurvärden och det va grannrestaurangens lilla hundvalp en vit Sibirienhusky med ett blått och ett brunt öga.
Hon fick följa med och  för att försöka

locka ner Aiche från trädet.
Efter 5 timmars jakt va nu "min apa" hemma igen, till min stora lycka.
Hon och jag umgicks varje dag.
På kvällarna fanns jag på plats delvis för att försöka beskydda henne och  för att beskydda barnen från att bli bitna. Hon blev väldigt stressad om det blev för många runt henne. Det kan jag förstå.
Att hon stal saker brydde jag mig inte om för hon är ju en apa.
Hon förstod helt enkelt inte bättre.

Nästa kväll "börjar ju riktigt bra".
Aiche börjar kvällen med att bita ett barn.
Jag tvättar med sprit o plåstrar om den lilla tjejen. Det gick inte hål, hon blev nog mest rädd.
DÅ undrar jag hur det står till med föräldrar som släpper fram sina barn till en vild apa utan tillsyn?? Man släpper ju inte ens fram sina barn till främmande hundar eller hur??
Jag o mina underbara vänner Åsa o Mikael med alla deras barn satt o åt en kväll.
Jag sitter med ryggen mot Aiche .
Helt pötsligt studsar Åsa upp, hon går iväg, jag tänkte inte så mycket på det,  men hon kommer tillbaka och säger :  Det är något skumt som händer Marita !
Åsa talar om för mig att det står en dam hos Aiche.  Damen kallar apan för Fiffi.
Nu händer det grejer damen tar apan o sätter sig på sin motorcykel.
Åsa ser detta och springer fram, hon försöker helt enkelt stoppa det hela,
hon talar även om att hon ser att ägaren tagit emot en bunt med sedlar.
Jag fattar ingenting!
Jag vill inte riktigt tro på detta. Jag går fram till ägaren o frågar vad händer?
Vart ska Aiche?
Till svar får jag "hon" ska bara ut på en liten tur. Jag förstår genast att han har sålt apan.
Jag fick inte ens ta avsked av henne. Jag va "så" ledsen.
Jag önskade bara att jag hade fått en timme med henne så att jag hade kunnat ta farväl.
Vem skulle nu ge dom små händerna o fötterna massage ? Hon hade ju precis börjat lita på mig!
Vi älskade ju varandra!
Kvinnan som köpte Aiche var inte fattig.
Vem kan komma och slänga upp 10 000 kr för en apa på några timmar? Bara så där.
Jag vet att det va det sista bettet som fick ägaren att bestämma sig för att sälja henne.
Jag vet inte alls hur hon har det i dag till min stora sorg.
Jag kan bara hoppas att den nya ägaren har ett lika stort hjärta som hon är rik.
Jag hoppas att min lilla Aiche blir överöst med kärlek och att hon får hand o fot massage o massor med kramar av sin nya matte.
Alla ska veta att det rullat tårar medan jag skrivit denna blogg....egentligen önskar jag att hon fick vara i den miljö där hon hör hemma bland sina apvänner..men tyvärr tänker ju inte alla så...