Resesugen..alltid.
Men att komma i väg är ju en helt annan sak "eller inte"
Jag hade kollat på resor i ett par veckors tid men inte hittat något bra.
På lördagen såg jag på Fb att min kära Turkiet vän Catarina skulle i väg till Side ensam med sina två.barn.
Jag kommenterar hennes status att jag också kollar på resa just till Side.
Catarinas kommentar: Ja du ska med mig till Side.
Jag bad son hustrun leta efter en en resa åt mig hon är super duktig på det..hon hittade en billig resa åt mig från Ängelholm m spesat boende Gazipasa Star hotell..klick så va det bokat, visserligen blev det så att jag åkte på söndagen o Cattis på onsdagen men vi fick ju umgås 4 dagar i alla fall
Vi träffades i Side för ett antal år sen o sen har vi bara träffats där "av en slump" men denna gången planerat.
Det gick inte ett dygn så satt jag på planet på väg till Turkiet och nya äventyr "helt galet"
Man vet ju aldrig vad som händer..en sak är säker man träffar alltid nya människor.
Planet har landat..jag känner igen mig..jiiho min väska kom för en gångs skull nästan först.
Jag hittar min transfer, trött men glad hoppar jag på kl är nu ca 03.00 men det går ytterligare ca 45 min..alla börjar rastlöst skruva på sig..vad händer..det visar sig att en familj hade bekymmer m att hitta sitt bagage berättar reseledaren o ber så hemskt mycket om ursäkt, men nu skulle vi komma i väg.
Väl framme vid hotellet så blir det ju trängsel i foajen alla ska ju fram först för att få sin rumsnyckel.
En liten pensionärs farbror fullständigt armbågade sig fram, märkligt är det inte dom som har så gott om tid?
Sist men inte minst får jag min nyckel på den står det 642 därmed begriper jag med en gång att jag bor högt upp..yess då kommer jag säkert ha en fantastisk utsikt tänker jag..jag asar mig till hissen o åker längst upp men hur jag än letar kan jag inte hitta rummet..märkligt tycker jag ,precis då kommer den lilla magra natt vaktmästaren som burit o konkat på allas väskor.
Jag visar honom mitt rums nr..då säger han aha "apartment" följ mig o så rycker han åt sig min väska..vi åker hissen ner till botten plan ut genom hissen o direkt till höger finns en dörr ut till en bak gård, vi går lite hit o lite dit helt plötsligt är vi bland upphängda ny tvättade lakan där vi genar sen kommer vi till en dörr o jag ser trappor men ingen hiss, han ler o pekar uppåt.
Vi börjar vandringen upp för trapporna..dom tar aldrig slut..exakt 88 trappsteg längst upp längst bort i hörnet hittar vi en dörr på den står det 642 jag öppnar dörren och han bär in väskan ler o tackar för sig.
Jag står mest o gapar för jag har fått en 2 rums lägenhet m kokvrå och 2 balkonger med utsikt över moske´n.
Jag sätter mig på en av balkongerna o kommer på att jag är törstig..OH NEJ jag hade ju inte köpt med mig något vatten så det va bara att snällt ta på sig skorna o knata ner för alla trapporna o köpa vatten..sagt o gjort jag köper mitt vatten en hel dunk faktiskt för på en vecka kommer det ju att gå åt..sen kommer vi till det PINSAMMA jag snirklar runt o försöker komma i håg hur vi gick för att komma till alla trapporna..JAG HITTAR INTE DIT..men jag hittar nattvaktmästaren o förklarar att jag inte hittar tillbaka till trapporna..han ler o rycker vattendunken ur min hand, sen bär det i väg med vindens hastighet i kringelikrokar, in bland lakanen tjo o tjim se där va ju trapporna "nu hittar jag ju" men han bara fortsätter trappa efter trappa ända tills vi är på översta våningen.."nu händer det som inte får hända" han öppnar dörren o slänger upp vatten dunken på köksbänken..men herre gud detta är inte min lägenhet det ligger ju folk o sover.
Jag viskar "this is not my apartment" o pekar in i sovrummet då begriper han situationen..han rycker åt sig vatten dunken stänger dörren går vidare till min dörr o öppnar ställer dunken på bänken ler o tackar för sig.
Jag går o sätter mig på balkongen får ett idiot skrattanfall o tänker detta är bara början av min Turkiet semester.
Jag hade lite svårt för att varva ner o skippade sovandet vid det här laget va det ju snart frukost så jag tog en promenad ner till stranden i stället för att upptäcka att allt var totalt förändrat det har blivit så snyggt o prydligt.
Men mitt favorit ställe Ottoman o Kebabkungen va spårlöst borta.
Det va så mysigt att bara gå o strosa så jag missade frukosten på hotellet men jag fick i alla fall en kopp kaffe.
Jag hade tack o lov tagit på mig bikinin så nu skulle min bleka kropp få lite välbehövlig sol o bad.
Fortsättning följer...... senare i dag eller i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar