Etik & Psykolog

Alla hälsosamma människor är egoister.

Psykologi betyder själslära, och själen är det samma som självet.

Att ha en bra mental hälsa innebär att vara en integrerad och harmonisk människa, och detta förutsätter att man är egoist

Etiken har psykologiska konsekvenser eftersom våra värden och etiska uppfattningar påverkar våra känslor och handlingar. Etiken har därför stor betydelse för din personliga utveckling och mentala hälsa. För att utveckla dig på ett positivt sätt måste du välja en etik som är bra för dig; en etik som är i ditt eget intresse, alltså en egoistisk etik. Alla hälsosamma människor är egoister. Meningen med den psykologiska vetenskapen är att förbättra människans förmåga att leva ett bra liv, och det är också detta som är meningen med den egoistiska etiken. En bra etik är bra för individen, och det som är bra för individen är också bra för samhället. Psykologi betyder själslära, och själen är det samma som självet. Och självet är det samma som ego som betyder jag. Ditt ego är din mentala existens. Utan ett ego är du bara en tom kropp utan själ. Att förtränga ditt ego innebär alltså att förtränga din mentala existens, och detta är inte bra för din mentala hälsa.

Att ha en bra mental hälsa innebär att vara en integrerad och harmonisk människa, och detta förutsätter att man är egoist. Egoism innebär att integrera sina handlingar med självet; att uttrycka sitt ego i sina handlingar, dvs. att integrera kropp och själ. Det innebär att man inte är i konflikt med sig själv. En integrerad och harmonisk människa är alltså egoist. Altruism resulterar däremot i att man hamnar i konflikt med sig själv, och detta är den mest grundläggande psykologiska konflikten som finns. Att vara altruist innebär att bryta sambandet mellan dina handlingar och dina behov, intressen, tankar och åsikter, och istället låta andras behov, intressen tankar och åsikter styra dina handlingar. Resultatet blir splittring mellan handling och tankar; splittring mellan beteende och ego; splittring mellan kropp och själ. Hur vi har lärt att tänka påverkar våra känslor och handlingar, och en altruistisk indoktrinering skapar känslor som är i konflikt med självet. Detta gör det svårt att vara integrerad och harmonisk, och resulterar bl.a. i dåligt självförtroende, negativ självkänsla, dålig självrespekt, irrationella skuldkänslor, känslighet för kritik, dålig integritet och social fobi.

Skuldkänslor är resultatet av att du har gjort något som är i konflikt med dina moraliska uppfattningar. Rationella skuldkänslor innebär att känna skuld när man faktiskt har gjort något som skadar andra, och detta är bra eftersom man då lär att ta hänsyn till andra. Men irrasjonella skuldkänslor är inte bra, för detta innebär att känna skuld även om man inte har skadat någon. Altruismen skapar skuldkänslor när man inte gör det andra vill att man ska göra, och då blir det svårt att säga nej. Vissa vill att du ska känna skuld för att lättare kunna manipulera och utnyttja dig. För att kunna försvara dig själv och dina intressen måste du vara egoist, för självförsvar är alltid egoistiskt. Vad undermedvetandet uppfattar som rätt eller fel är innlärt, och om man har lärt att det är fel att tänka på sig själv och handla i eget intresse får man skuldkänslor av att göra det som är bra för en själv. Detta leder till att man blir självdestruktiv. Man saboterar sitt eget liv för att slippa skuldkänslorna.

Altruismen förstör integriteten därför att altruismen skapar splittring mellan kropp och själ. Det ligger i sakens natur att man måste vara integrerad för att ha integritet. Integritet innebär att vara lojal till sina åsikter och värden; att göra det man säger; att stå för sina åsikter och uppfattningar. Det innebär att uttrycka självet i sina handlingar. En altruistisk indoktrinering leder till att undermedvetandet sätter andras åsikter över dina egna, och förstärker betydelsen av det andra säger samtidigt som dina egna åsikter blir oviktiga. Resultatet blir att undermedvetandet skapar känslor som stöder det andra säger, och inte dina egna medvetna uppfattningar, och då blir det svårt att stå för det du själv tycker. Du har inget känslomässigt stöd för dina egna åsikter, och då känns det bättre att vara enig med andra. Problemet är att du är splittrad; du är i konflikt med ditt eget undermedvetna. För att kunna stå för dina åsikter måste du ha stöd från undermedvetandet. Ditt undermedvetna måste stå på din sida. Att undermedvetandet prioriterar andras åsikter innebär också att man blir känslig för kritik. Att vara känslig för kritik är ju att vara känslig för andras åsikter.

Altruismen kan också skapa social fobi. Många tror att kollektivism och altruism är en förutsättning för att fungera socialt, men det är det inte. Social kompetens är en egenskap hos individet. Att fungera socialt är att fungera som individ i relation till andra människor, och för att fungera som individ måste man vara egoist. Man blir inte social av att förstänga sitt ego. En altruistisk indoktrinering gör det lättare för andra att manipulera dina känslor och handlingar. Detta ger andra stort inflytande över dig, och då blir du osäker i sociala situationer. Andras närvaro blir ett problem, och kan uppfattas som ett hot. Altruismen leder till att man i stor grad blir styrd utifrån, och då blir det svårt att ha kontroll över sig själv. Att styras innifrån förutsätter att man har ett välutvecklat ego och stöd från undermedvetandet. Detta är en förutsättning för självförtroende. Utan förtroende för sitt undermedvetna blir man alltför självmedveten och osäker. Inre styrka fungerar som en motvikt till yttre påverkan, och gör det lättare att handtera andra människor på ett bra sätt. Relationen till dig själv måste fungera för att relationen till andra ska fungera. Man måste själv vara harmonisk för att ha harmoniska relationer. När man fungerar bra socialt har man förmågan att försvara sina egna intressen och åsikter; och förmågan att sätta gränser och säga nej. Man har förmågan att vara sig själv tillsammans med andra, dvs. förmågan att uttrycka självet i sociala situationer.

Självständighet förutsätter att man är egoist; att man tänker själv och använder sitt eget omdöme. Grundläggande självständighet är att tänka självständigt. Altruismen gör andra människor till det primära, och då blir det svårt att vara självständig. Andras åsikter känns viktigare än dina egna. Altruismen skapar ett kollektivistiskt undermedvetande som skapar positiva känslor när dina åsikter och handlingar är identiska med andras åsikter och handlingar, och negativa känslor när dina åsikter och handlingar avviker från andras. En altruistisk inlärning förstör därför förmågan att vara självständig. Om kollektivismen dominerar ditt undermedvetna har du två sätt att känna dig trygg på; antingen måste du vara eftergiven och tillpassa dig alla andra, eller så måste du vara auktoritär och tvinga andra att tillpassa sig dig. Att vara eftergiven och auktoritär är alltså två sidor av samma mynt. Självständiga människor är individualister och har inget behov av att kontrollera andra, och låter sig inte kontrolleras mot sin vilja. Jag gör det jag vill med mitt liv och förväntar att du gör det du vill med ditt liv. Altruister är alltför upptagna av vad andra tycker och vad som anses vara normalt, och blir därför slavar under samhällets krav och förväntningar. Altruister motiveras av yttre faktorer och väljer ofta ett yrke och en livsstil som föräldrar eller andra tycker de bör välja. Egoister har inre motivation och väljer yrke och livsstil oberoende av vad andra tycker. Inre motivation är en förutsättning för att kunna utnyttja sina talanger och realisera sin potential. Att vara osjälvisk är att vara intellektuellt impotent eftersom det är självet som styr intellektet. Det är självet som tänker. Det är egoistiskt att tänka själv och ha egna idéer och åsikter, och det är egoistiskt att uttrycka sina egna åsikter. Altruister säger ofta det som de tror att andra vill höra.

Vi föds utan ego, utan självet, utan själen. Vi utvecklar vårt ego i uppväxten. Men det blir svårt att utveckla ett starkt och harmoniskt ego om vi inte får vara egoister, och därför hindrar altruismen vår utveckling. Självet är kärnan i vår mentala existens, och när ett barn utvecklar självet integrerar barnet sig själv mentalt. För att utveckla sig på ett positivt sätt måste ett barn få uttrycka självet i sina handlingar. Det är detta det innebär att vara sig själv. Altruismen skapar falska personer, för man kan inte vara sig själv utan att vara självisk. Om man får vara sig själv i uppväxten blir det lätt att vara sig själv som vuxen. När man är sig själv kommer handlingarna innifrån, och man blir spontan, initiativrik, harmonisk och självsäker, för då integreras handlingarna med självet. Ett altruistiskt undermedvetande kan man inte lita på, och då blir det svårt att vara spontan och harmonisk, för då uppstår ett stort behov av medveten kontroll. För att kunna vara spontan och samtidig behålla sin självkontroll måste man kunna uttrycka självet med hjälp av undermedvetandet, och detta förutsätter att man är integrerad. Undermedvetandet måste sammarbeta med medvetandet i ett synkroniserat samspel. Detta är endast möjligt om man har ett egoistiskt undermedvetande, dvs. ett undermedvetande som stöder självet. Om man inte kan lita på sitt undermedvetande är man en osäker människa. Integrering är ett resultat av att barnet får vara sig själv eftersom medvetna handlingar skapar undermedvetna (automatiska) beteendemönster. Detta innebär att barnet själv måste få programmera sitt undermedvetande för att bli integrerad och harmonisk, och detta är endast möjlig om barnet får vara egoist. Barnet programmerar sitt undermedvetande när det uttrycker självet i sina handlingar. Om barnet tvingas att vara altruist är det andra människor som programmerar barnets undermedvetande. Resultatet blir ett undermedvetande som i stor grad reagerar på andras krav och förväntningar, och då blir barnet en osäker person som är lätt att manipulera och utnyttja. Integritet måste utvecklas inifrån, och barnet utvecklar sin integritet när barnets egna initiativ och intressen får styra barnets handlingar. Barn måste alltså få styra sin egen utveckling för att bli integrerade, harmoniska och välutvecklade individer. Men detta innebär inte att barn alltid kan få göra vad de själva vill, för barn vet inte alltid vad som är rätt. För att bli etiska egoister måste barn lära att också respektera andras intressen. Därför är disciplin ibland nödvändigt, men disciplin måste kombineras med teoretisk utbildning, för disciplin är inte ett mål i sig sjäv. Man lär ingenting av blind disciplin, och blind lydnad är inte en dygd. Man måste förklara vad som är rätt, och varför det är rätt. Och barn bör lära att tänka själva och använda sitt eget omdöme. Meningen med uppfostran och utbildning är att hjälpa barnet att bli en självständig individ, och detta är endast möjligt om barnet får vara egoist.

Medvetandet kan endast fokusera på några få saker i taget, och därför är de flesta av våra mentala processer undermedvetna. Hur vi programmerar undermedvetandet har därför stor betydelse för hur vi fungerar. Undermedvetandet är inte något mystiskt eller oförklarligt; det är bara automatiserade tankar och beteendemönster – allt vi gör utan att tänka på att vi gör det. Undermedvetandet skapar automatiska känslor och reaktioner baserat på vad vi har lärt tidigare i livet, och för att förändra dina spontana känslor och reaktioner måste du förändra dina undermedvetna tankemönster. Att vara egoist på en grundläggande psykologisk nivå innebär att ditt undermedvetna tjänar dig själv; att undermedvetandet ger dig stöd på vägen genom livet. Det innebär att ha undermedvetna tankemönster som stöder självet. Det innebär att ditt undermedvetande ger uttryck för att du har rätt att existera för din egen skull; att du har rätt att handla i eget intresse och förtjänar att leva ett bra liv. Och detta innebär att vara en integrerad och harmonisk människa med självförtroende, självrespekt och positiv självkänsla.

“An irrational antiself morality necessarily forces us to accept the belief that there is an inevitable clash between the moral and the practical – that we must choose either to be virtuous or to be happy, to be idealistic or to be successful, but that we cannot be both. This view establishes a disastrous conflict on the deepest level of our being; it forces us to choose between making ourselves able to live and making ourselves worthy of living.
Lånat av min vän Madeleine :))